Så avtrubbad har jag nog aldrig känt mig tidigare, kan inte förklara det på något annat sätt än att jag helt enkelt inte bryr mig om varken ett eller annat, "I dont give a shit". Känns som att någon helt plötsligt slog av strömmen på empatiska och omtänksamma Anna. Konstig känsla, och jag hoppas att hon snart är tillbaka. För om det nu känns värdelöst att må dåligt så känns det hemskt att tänka att man skulle kunna må såhär för evigt, avtrubbad! Är det så man känner sig när man går på stämningsstabiliserande läkemedel kanske? Jag har inte provat, trots att jag driver ett apotek. Men hemskt att inte ens få en pirrande mage vid tanken på att jag snart skal till Rio de Janeiro med ett gäng vänner. Och uppleva Samba karnevalen som har varit en dröm länge! Men jag tror på änglar, och inte minst tror jag att det kommer en ängel och visar mig vägen förr eller senare... <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar