Världens värsta fredag!

Kom till jobbet, skulle ta över för tjejerna som jag sänt iväg på kurs. Surrade runt litegrann men fick ihop det som skulle sändas ut på morgonen. Och så kom vårt kära, alltid så glada bud, som lika hjälpsam som vanligt  hjälpte mig igenom den sista biten. Jag säger att han kan detta bättre än mig, och tillsammans ordnar vi det som han säger. Han lastar in i bilen medan jag skriver körlistan. Lite snett kopierad körlista idag, men det duger för signatur iallafall säger han. Jag kopierar och han tar orginalet med sig. Och såklart så ser han på mig lika "smilandes" och glad som alltid och önskar god helg! Ja justja, God helg! säger jag och ler tillbaka. Han sprider verkligen glädje i en hektisk vardag. Detta kommer jag att komma ihåg för alltid... Varför? Jo, för att det tragiskt nog efter bara någon/några timmar kommer en telefon som skapar kaos i mitt huvud. Han har ramlat ihop hos en av kunderna där han levererar varor. Ambulansen kommer. Men det finns inget de kan göra. Och efter kort tid kommer det värsta tänkbara telefonsamtalet som gör att jag inte kunnat tänka på annat resten av dagen. Tragiskt! En så ung man med så mycket charm skal inte behöva lämna denna jord så tidigt. Fruktansvärt, och jag kan inte ens tänka mig in i hans familjs tragedi idag. Något ingen skal behöva genomgå. Men med det sagt så är jag glad för att han visste hur högt vi uppskattade honom på apoteket. Han var en stjärna, och det är med ett leende ansikte vi kommer att minnas honom. Jag tänker och tänker, men fattar faktiskt fortfarnde inte att det är sant...! Ska jag inte få se hans leende ansikte igen, det är bara så overkligt, för i mitt huvud är han så levande en människa kan bli. Kära Gud, låt han vila i frid! <3